Första veckan

Jag tycker att den första veckan generellt sett varit bra och rätt så givande.
Det hela började med en namnlek som verkligen fyllde sitt syfte, jag lärde mig allas namn redan under första dagen. Namnleken i sig är något jag tar med mig till mitt senare yrkesliv, enda problemet är att man måste ha med sig en väldig massa prylar som eleverna kan välja mellan och hitta en specifik sak som speglar dom själva. I den aspekten har jag redan en bättre namnlek i mitt register. Men vad som framförallt var positivt med leken var att den öppnade upp för en bredare insyn hos varje person. I och med att man skulle berätta hur den här prylen speglade en själv fick man reda på information som man annars hade gått miste om. Man lärde sig mer om personen än bara själva namnet vilket redan från början skapar något av en relation till personen. Namnleken i kombination med följande uppgift då vi skulle rita av varandra utan att titta på pappret och utan att lyfta pennan skapade ett band till varje person. Efter att ha "stirrat" en person i ögonen i nån minut var "isen bruten" eller hur man skall säga...

 Nästa dag var vigd åt sokratiska samtal och jag måste erkänna att jag på förhand inte hade den blekaste aning om vad detta var. En bit in i föreläsningen steg dock min nyfikenhet och jag började inse att det verkade vara en intressant metod att använda sig av när man skall ha gruppsamtal med sina elever. Samtidigt kändes det som en konst som tar ett tag att behärska. Till en början tror jag det kan vara svårt att ta fasta på vad det är i diskussionen som är intressant och hur man skall föra diskussionen framåt och inte in på en återvändsgata. Att våga utmana någons åsikter och få dom att tänka ytterligare några steg längre kan nog vara svårt till en början. Dock tror jag att både samtalsledaren och de deltagande utvecklas genom de sokratiska samtalen. För de deltagandes del lär de sig vikten av att kunna argumentera för sin sak och de blir förhoppningsvis även mer socialt kompetenta, dels för att de lär sig stå för sina åsikter, men även för att de måste lära sig att lyssna på och ta till sig av vad andra säger, det är genom samspelet med andra som vi utvecklas som människor.

På arbetsveckans sista dag introducerades vi för det samhällsbyggande som skall fortgå även nästa vecka. Även detta tycker jag är en intressant metod som jag gärna tar med mig till mitt läraryrke. Det var en kreativ övning där man fick tänka till i nya banor samt motivera sina tankar. Dessutom är det intressant med övningar där det inte finns några rätt eller fel, så länge man argumenterar för sin ståndpunkt eller sak så kan den aldrig vara felaktig. Något jag tror många elever skulle må bra av, komma bort från betygshetsen och pressen över att alltid prestera och anpassa sina svar till vad de har för föreställning om att läraren är ute efter.
Den här uppgiften får jag återkomma till senare när vi kommer längre i processen.